Jobb,jobb,jobb. Jag gör inge annat..
Jobbade 3st sju timmarspass förra veckan, sen bestod veckan av 3st 14 timmarspass och ett på 10,5. Det jobbiga var att de 4 längre passen kom dagarna efter varandra. Och sista dagen jag skulle jobba länge så gick jag ut och festade på kvällen. Jag är fortfarade helt slut. Vill bara sova nu, men orkar liksom inte pallra mig i säng. Men jag ska väl.Snart.
mörkt
Det värsta jag vet det är när det är mörkt. Mörkt ute,mörkt inne. Aaa allt slags mörker skrämmer mig. Så att nu sitta i soffan själv med endast en liten lampa tänd är väldigt obehagligt. Och självklart sover Eve. Därför vill jag inte heller sätta på alla lampor för jag vet själv hur irriterande det är när man sover och så tänder nån en lampa i lägenheten. Det är ju som att dom siktar med en ficklampa i fejjan på en. Så nää nu sitter jag här, själv..i mörkret..
Sol,bad och värme ska de va!
Jag vill inte ha höst,vinter och vår. Jag vill inte ha regn,snö och kallt och slask. Ge mig lagomt med värme och ljusa nätter så blir jag nöjd!
Sol,bad och värme ska de va!Nej ska väl hoppa i säng nu. Ska jobba några extra timmar imorgon så ska väl vara på topp. Först ska jag öppna Sinnataggen själv, för första gången. Sen ska jag ha upplärning på loungen där jag bara jobbar extra, jo hej du. Undra hur dom tänkte då?! Jaja det löser sig, bara det blir lugnt imorgon så ...
Sussa sött nu hörrni
Puss
reseledare
Jag har nu anmält mig till reseledarutbildningen. Gjorde det förra veckan. Jag är glad. Jag tror faktiskt att det är det jag vill hålla på med i, i alla fall 5 år framöver.
Och det bästa är att min förre detta kollega Sott också funderar över att gå samma utbildning. *Hoppas, hoppas han gör det!*
Nu har vi haft min "svärmor" (eves mamma) på besök. Så himla roligt, hon ska jobba i Jessheim denna vecka. Hur mer lyckat kan det bli?! Vi skjutsade till lägenheten där hon ska bo, och det mina läsare var ingen dålig lägenhet vill jag säga. Största terassen jag har sett! Och självklart var det ju en takvåning! Oj vad jag skulle vilja bo i det området. Det var hur mysigt som helst. Fontän med parkbänkar runtomkring och hur mycker mera söta grejer som helst! Åååå sånt gillar jag! =)
Nä nu ska man väl sova, ska försöka mig på att träna imorgon. Var ju tre veckor sen sedan sist, pga av semester och sjukdomar. Men nu är jag väl i alla fall 60% återställd så jag borde ju kunna köra, eller vad tror ni?
Jaja vi märker väl...
Filminspelning
Förra veckan var det filminspelning på Sinnataggen, mitt nya jobb. Det var skit spännande att se hur det går till under en filminspelning. Och jag blir ju så himla hypad av sånt så jag höll på att flamsa mig super mycket innan dom satt igång på riktigt. Men det roligaste var att regissören kom fram till mig typ 3 gånger och sa typ " aa men du gör väl inte så där när vi sätter i gång på riktigt". Haha och när han sa så blev ju jag ännu mer hypad. Haha stackarn, trodde väl jag skulle förstöra allt. Men jag visade mitt lugna jag och stod tyst och tittade på. Och sen kom det från ingenstans. Jag tror han va nån slags högre chef på NRK (kanalen) , kom fram till mig,Anna och Carro när vi stod och tittade på, och sa "nu har ni också eran att få vara med om ni vill?" Och vi blev helt hypade. Bytte om och lyssnade noga på regissörens instruktioner.
Klart man är en teaterapa :)
*Vi fick absolut inte titta in i kameran
*Jag skulle byta sida. Från Annas sida till Carros sida.
Men kruxet var att bytte jag sida så skulle jag inte synas! Regissören gillade nog inte mig. MEN som alltid fixade jag det! Carro som egentligen inte ville vara med, gick bort till den skärm där man såg vad de filmade. Därifrån styrde hon mig och Anna, hur vi skulle stå för att vara med, Och vi fixade det! Så varje helg i oktober kommer man se mig och Anna i bakgrunden som statister. Men vadå, man måste ju börja någonstans! :P
Klart man är en teaterapa :)Nu ska jag sova, och imorgon ska jag försöka få tid hos doktorn igen. Har ringt 2 dagar i rad nu utan att få komma dit. SKIT NORGE!!!
när man var liten..
Kommer ni ihåg när man var liten och man höll på med någon sport. Jag spelade fotboll. Min pappa var lagledare. Jag behövde ALDRIG oroa mig för att nån av mina föräldrar inte skulle komma till matcherna,träningarna,möterna osv. Pappa var ALLTID där. För mig har det därför alltid varit konstigt när nåns föräldrar aldrig dykit upp på dessa grejer. Jag är så otroligt tacksam för att pappa alltid var där och alltid ställde upp och skjutsade och donade för att ALLA skulle få vara med, och att vi alltid skulle kunna komma till matcherna. Jag vet faktiskt ingen annan förälder som har ställt upp lika mycket som han. 
Pappa med sitt fånigaste flin.. hahaha =)
Och när han och mamma var här förra helgen så höll han på och lagade allt som var sönder, som den "fixarpappa" han är. Jag vill alltså tacka för allt han har gjort för mig under alla år och hoppas att jag kommer göra lika för mina barn i framtiden.
Tack pappa, du är bäst!
Pappa med sitt fånigaste flin.. hahaha =)En fredagkväll i augusti..
och jag sitter hemma! Alla ska typ ut idag, men nej nej inte jag. Jag sitter hemma och vägrar gå ut eftersom jag inte vill beblanda mig med onyktra människor när jag själv är nykter. Käkar ju Apocellin. Inte för att jag har blivit bättre av det. Började äta det i söndags för jag hade så himla ont i halsen. Nu har jag inte ont i halsen på dagarna längre, men mot kvällningen. KATASTROF! Jag hostar, är snuvig och har liksom skit svårt att somna. Jag trodde medicinen skulle hjälpa mig mot allt. Men nej nej, den hjälpte mot ont i halsen på dagarna sen blev jag mer förkyld. Kul jul! Jaja.
Kom hem och lägenheten ser ut som skit. Och det är bara jag och lägenheten hela helgen och eftersom jag är lite pedantisk kan jag inte låta det se ut så här. Jag måste städa bort skiten!! Och inte kan ja träna heller eftersom jag mår bajs. Jaja det är som det är.
Juste, imorgon ska jag följa med Halle och möte den elakaste och äckligaste människan på den här jorden, Marie. Jag är ledsen, jag brukar inte hata folk så men hon, hon tar priset på vad ondska är. Hon har inte gjort nått mot mig men mot Halle. Så imorgon ska vi möta denna patetiska människa. Om Gud verkligen straffar människor, då kommer hon verkligen få veta att hon lever!!
Förlåt för detta hat men hon är störd, om ni bara visste..!
Det snurrar..
Min hjärna snurrar. Jag vill det mer än något annat, men genom att göra det sviker jag en av mina bästa vänner. Panik!
Jag vill anmäla mig till reseledarutbildningen, mer än nått annat. Jag har äntligen hittat nått jag verkligen vill jobba med. Jag skulle älska att vara reseledare. Åka på utflykter med resenärerna, berätta historier om landet, lära dom några fraser dom kan ha användning för. Jag skulle vilja vara den där reseledaren som dom kan komma och fråga vad som helst, så har jag svaret. Som är homies med urbefolkningen, och hittar på egna turer. Tex ta dom med för att se hur det verkliga landet ser ut osv. Jag skulle vilja jobba där det inte finns så mycket turister. Jag vill resa.
När jag berätta för min vän Ida om mina planer så sa hon "Det passar dig perfekt. Du är snygg, ingen kan bli arg på dig. Du är snäll men kan säga ifrån när det behövs. Du har inga fördomar" Ungefär något sånt var det.
Och när jag pratade om min förvirring med Elnaz sa hon" Du föddes för att göra detta. Resa är vad du ska göra"
Deras ord värmer så otroligt mycket. Även alla de andra som jag pratat med som håller med dom, era ord värmer också ska ni veta!
Men gör jag detta så måste jag svika min vän. Hon kom hit för att vi skulle spara ihop pengar så skulle vi dra runt jorden. Sen när hon kom så liksom sa vi inte så mycket mer om detta. Hon skaffade pojkvän och jag tyckte det kändes som att allt bara rann ut i sanden.(Bådas fel) Sen när jag sa att jag ville utbilda mig, så blev ju hon så klart arg/besviken/ledsen. Jag förstår henne. Jag förstörde ju hennes planer. Jag har gjort henne förvirrad i hennes planering om hur hon vill ha det. Men jag känner att om inte jag gör det här nu så kommer det aldrig att ske. Men nu när det verkligen gäller så vet jag inte. Jag vill inte göra henne ledsen, jag vill inte det. Men jag vill inte heller strunta i utbildningen. Om jag bara hade en miljon, så skulle jag kunna göra båda. Då skulle alla vara glada. Jag har legat hela natten och vaknat stup i kvarten. Det här tär. Åååå Gud hjälp mig!!!
Ama-fucking-mazing
Helt otroligt. Tror ni inte att jag har blivit sjuk igen då?! Men nu tror jag vad som krävs. Jag måste operera bort mina halsmandlar. Eftersom jag nu har haft riktigt ont i halsen 4 gånger inom loppet av 5 månader. Jag såg att jag har varit sjuk 42 dagar det här året! Då är det nått som inte stämmer! Mamma börjar bli orolig och jag tycker att det är skit jobbigt. Det är inte roligt att behöva ringa chefen och säga att man blivit sjuk.. igen! Men nu vägrar jag sjukanmäla mig. Jag kommer jobba även om det kommer vara otroligt påfrestande. Men man får väl knapra alvedon som aldrig förr.
Vet ni vad. Jag kunde inte svälja tabletter förrän jag blev cirka 15 år. När jag var sjuk och egentligen skulle behöva ta nån tablett fick jag ta brus eller flytande. Och ni vet väl hur äckligt de flesta flytande mediciner smakar. Fy tusan alltså. Vändpunkten kom då jag var tvungen att ta typ 5 tabletter för min lillasyster hade fått springmask. Jag låste in mig på toaletten. Det kanske tog nån timme och jag förbrukade några tabletter extra. Men jag fick i alla fall ner alla och gissa om jag var stolt. När jag hade svalt 3 tabletter kommer jag ihåg att jag sprang ut till mamma och var stolt och sa att jag lyckats svälja 3 av dom! Mamma blev också stolt, men påpekade även att jag hade 2 kvar. Så jag sprang tillbaka och sen efter ett tag hade jag lyckats få ner dom allihopa. Den dagen kommer jag ALDRIG att glömma. Men trots att jag nu inte har nå problem med att svälja tabletter så brukar jag aldrig ta det om jag verkligen verkligen inte behöver. Det är när man verkligen mår bajs, då, då kommer dom fram.
Nu måste jag göra lite te igen, har snart druckit te för ett helt regement...
Back
Nu är jag tillbaka i Norge. Mamma och pappa skjutsade mig hit. Hur snälla får man bli?
Vi hade en underbar dag igår. Vi åkte till mitt jobb så dom fick träffa många av alla de jag brukar tala om. Jag och mamma åt "Maddespecial" och pappa tog en Mono. Vi pratade, jag berättade mer om alla mina kollegor och så träffade vi Halle. Det va en mysig stund. Jag är väldigt egoistisk. Jag vill ha min familj för mig själv. Och nu hade jag mamma och pappa helt för mig själv. Inte ens min syster var med. Det var skönt att ha deras fulla uppmärksamhet hela tiden. Även om den inte skiljer sig så mycket som den "vanliga" när andra människor som dom känner är med, men ändå. Känslan att veta, att det är JAG som styr. Den är skön. Efter vi varit på mitt jobb åkte vi och hälsade på Ana på hennes jobb. Hon blev väldigt överraskad. Det var roligt att se hennes min när hon märkte att det var mamma och pappa som var där.
Efter vi varit där åkte vi hem. Tanken var att vi skulle hem och duscha och göra oss i ordning för att sen åka ner till "stan" och ta en drink. Men så kom vi hem till mig och då kände vi alla att "nää vi stannar och ha mysigt hemma istället".
Vi spelade yatzi och sen började vi kolla på massa roliga youtube klipp. Vi skrattade så vi nästan svimmade av utmattning. Jag älskar att se dom jag älskar skratta. Bara av att se det får mig att bli varm i hela kroppen. Om jag är sur på mamma till exempel och hon börjar skratta åt mig för jag är så löjlig, då är jag körd. Man kan inte vara sur när nån man älskar skrattar. Eller jag har i alla fall väldigt svårt för det.
Min pappa, han kan ALLT. Så nu när han och mamma var här så har dom hjälpt mig fixat grejer som var sönder eller som behövde fixas.
Den har har gjort idag:
*Satt upp en hylla
*Fixat ett stopp vi hade i handfatet (visste inte ens om det :P )
*Fixat tvättmaskinen
*Satt fast däcket på min cykel
*Fixat en av barstolarna
*Tvättat våra fönster
Och så har han så klart tänkt ut hur vi kunde utnyttja lägenheten mer. Även fast jag har sagt till honom att jag ska börja min utbildning till våren så fortsatte han. Sen satt mamma och han och smidde planer på hur dom ska ta över min lägenhet om jag flyttar till en egen i Gävle i framtiden.
Men dom är båda bäst, utan tvekan!
Så nu när dom åkte kunde jag knappt hålla mig från tårar. Så himla jobbigt och säga hej då. Jag vill ha dom här med mig för alltid!
Men nu är jag själv, har en lägenhet som måste städas och så har jag förbaskat ont i halsen. Skulle egentligen ut idag men vi får se hur det blir med det nu.. :/
Juste, har tappat bort min andra mobil där jag hade mitt norska simkort i. Så nu måste jag köra på mitt svenska nr. Och laddaren till den mobilen har jag glömt i Sverige så det ser ganska mörkt ut för mig. :/
Semestern..
..har liksom bara flytt sin kos känns det som. Den började inte allt för bra. Knappt en dag med sol, men sen efter några dagars väntan. Då kom den, som om den aldrig varit borta. Det kändes som om jorden återföddes. Människorna kom ut från deras hus(Ja förutom min syster då som skyr solen och sover borta dessa dagar istället), man ler åt varandra, man blir glad. Jag kände att den här semestern, den skulle igen få förstöra. Men vad är det som har hänt. Jag har blivit smittad och tror jag fått halsfluss! Då hade jag pratat med doktorn i fredags om varför jag blir sjuk så ofta. Hans förklaring va att det säkert berodde på att min kropp aldrig blir riktigt frisk innan jag blir sjuk igen. Den har för dåligt immunförsvar alltså. Och man kunde inte göra nå tester enligt honom för att få göra de måste man ha haft samma "grej" typ minst 4 gånger inom loppet av ett år eller vad det va. Ja men HALLÅ!! Nått stämmer inte, man ska inte bli sjuk så här ofta! Så idag när jag ändå hade tid på hälsovårdscentralen för att göra nå allergitest, så tänkte jag att jag skulle fråga när jag ändå var där om någon läkare hade tid i 3 sekunder för att checka min hals. Kunde knappt sova nått igår!
Glad semesterfirare äter tårta, inte jag.
Så jag frågar henne i receptionen om detta, men hennes svar va:"Nä du får åka hem och ringa och boka tid igen" När jag ändå var där!!!
Så när dom äntligen ringer upp min 30 min försent (!) och 4 timmar senare, så säger hon jag pratar med att det var väldigt dumt att jag inte kunde få nån att kolla på halsen när jag ändå var där. Men eftersom halsfluss vanligtvis inte ger utslag förr'n efter någon dag så måste jag bli tvungen att vänta för att se om det förvärras eller inte. SKA JAG BEHÖVA DÖ INNAN DOM GÖR NÅTT??!! Så nu hoppas jag innerligt att min hals kommer sammarbeta med mig så jag kommer somna snabbt. För annars kommer jag vara en ännu surare semesterfirare. Det vill ni inte, TRO MIG!
Glad semesterfirare äter tårta, inte jag.I väntan
Ni vet när man vaknar mitt i natten, man vet att man har minst 3 timmar kvar att sova och man försöker in i det sista att strunta i trycket som ligger över kissblåsan och försöka somna om. Man kanske klarar det en gång. Men man vaknar oftast efter 10 min av att tycket är värre. Man försöker och försöker..Men tills sist funkar det inte längre. Man måste resa sig ur sin varma sköna säng och släpa sig in till den kalla toaletten. Varför försöker man övertala sig själv att man verkligen kan sova bort trycket.. Som att det skulle släppa för att man sov? Varför går man inte direkt för, man vet ändå att man måste upp! Gör slut på eländet på direkten! Man är så dum. Eller är det bara jag kanske?
Just det, fick ett tips från Elnaz mosters granne här om dagen. Om ni vill bli av med mördarsniglar så ska ni hälla öl på gräset. Se upp bara så det inte slutar med att det är ni själva som ligger på gräset och slukar upp all öl! ;)
Natti på er
Systrar
Jag och min lillasyster, vi kan hata varandra sååå mycket. Men nåde den som är elak mot nån av oss,då är den andre där som en skyddängel och ska trösta,stötta, säga hur vackra ord som helst. Det är konstigt men det är så vi fungerar. Jag får säga och tänka så elak saker om henne och hon om mig, men BARA vi om varandra! INGEN annan får!
Och vi tröstar varandra, försöker muntra upp varandra och när nån av oss är ledsen så går det. Det är bara vi två i ett dygn eller två. Sen upptäcker vi irriterande saker hos varandra och så börjar vi bråka. Så ligger stämningen i luften och kokar. Tills man börjar tycka synd om den andra och hittar en gemensam fiende. Då gror syskonkärleken som aldrig förr igen. Precis som det ska vara..
Och vi tröstar varandra, försöker muntra upp varandra och när nån av oss är ledsen så går det. Det är bara vi två i ett dygn eller två. Sen upptäcker vi irriterande saker hos varandra och så börjar vi bråka. Så ligger stämningen i luften och kokar. Tills man börjar tycka synd om den andra och hittar en gemensam fiende. Då gror syskonkärleken som aldrig förr igen. Precis som det ska vara..
Hemma
Nu är jag hemma i Gävle. Skönt!
Igår firade vi pappa som fyllde 45 år. En väldigt rolig kväll. Hela släkten var här och vi kastade pil och härjade. Älskar min släkt! =)
Idag ska jag ut med Elnaz och Albi. Ska bli himla roligt! Längtar!
Ska åka iväg och köpa en sladd till datan nu eftersom min laddare till datan gick sönder för typ 2 månader sen :P
Imorgon bär det av till stugan eftersom vi ska fira mormor och Lasse (min mosters man) på måndag.
Kommer inte blogga så mycket nu, det får ske när jag känner att jag har tid och lust.
Men bilder ska komma upp nån gång då och då iaf.
Puss på er
