madeleineringh

Mitt ord skulle vara SEMESTER!

Men mina tankar är inte så inne på det längre, det finns viktigare saker.

En väldigt väldigt nära vän blev hämtad med ambulans igår. Denne (som vi kan kalla Alva*) hade bröstsmärtor som strålade ut till armen. Först hade Alva bara ignorerat allt som hon alltid brukar göra! Men sen tilltog smärtan och hon klarade inte av det längre. Några av hennes kollegor ringde ambulansen så dom fick komma och hämta henne. Jag fick ett sms (när jag inte visste vad som hade hänt) att jag inte skulle oroa mig men att hon var på väg till sjukhuset och att vi tyvärr inte skulle kunna äta lunch ihop. Jag tänkte inte så mycket mer på det. Trodde hon "bara" skulle till hälsovårdscentralen för att kolla hjärtat som jag bett henne om dagen före. Så jag skickade ett sms att hon skulle ringa så fort hon var klar där. 

Det går några timmar och sen får jag veta att hon hade blivit hämtad av ambulansen.Jag som alltid oroar mig gaalet mycket för allt, fick ju panik. Börjar hetsringa typ, skicka sms. Ringer runt och frågar folk om de vet något mer. Men ingen vet nått. Ni vet hur det känns när man har så ont i magen för man är så orolig. Så gick jag runt igår. Sen efter x-antal timmar i väntan så ringer hon. Jag började grina. Hon berättade vad om hänt och att dom nu verkligen skulle utreda vad som är fel. ÄNTLIGEN! 

Men att det ska hända nu när jag ska åka hem och inte kommer vara här och kan ställa upp. Det känns väldigt olustigt i kroppen. Men hon är ju stark så allt komme rju gå bra, men ändå. Att lämna nu... nää det är tungt.

Efter att ha gått hela dagen på jobbet igår med oroligheterna så kom jag hem efter 10 timmar på jobbet. Och vad väntar mig då? Eves och min favvomat,Lina Jurs var här, det var ljus på bordet och jag fick ett paket av min fru!

Hon hade skrivit ett kärleksbrev till det också! Då höll jag ju också på att börja grina! Jag är sååå känslosam. Men jag fick ett halsband som det stod "faith" på. 

Det gulligaste var att hon var tvungen att berätta att det var riktigt silver så jag kunde bada och hålla på utan att behöva ta av mig det. Cookie. Vi åt, tog en och även två drinkar för att fira min semester. Det var väldigt mysigt. Vi pratade kärlek, eller det var nog mest Lina som pratade om sin pojkvän som hon precis "haffat", och jag och Evelina lyssnade med stora öron. Det var verkligen så mysigt. Det var ett fint minne. Jag behöver det eftersom jag inte kommer träffa Lina på super länge nu pga att hon ska börja plugga uppe i Nordnorge. Känns jobbigt att inte kommer träffa henne varje dag. Men det är väl så det är i livet. Men jag önskar henne lycka till med hennes studier och jag vet att vi kommer ses..snart. =)

*Jag hittade på ett namn eftersom jag vet att personen i fråga inte ville att jag ska skriva ut hennes namn här på bloggen.

Som jag längtar!!

Upptäckte dock nyss när jag kollade igenom almanackan att jag jobbar 10 timmar imorgon, men men.. Jag kommer nog gå på moln ändå hela dagen så det kommer gå bra.

Evelina sover redan för hon ska upp typ 4 imorgon bitti. Så nu funderar jag på om jag ska duscha imorgon istället. Måste dock då kliva upp kl 8, men det kan det vara värt för att få känna frid i duschen.

Aaa det blir nog dusch imorgon i alla fall...

Här kommer ett litet smakprov

Vad tycker ni?

Eftersom det har regnat under hela veckan jag var i stugan och jag har varit sjuk så har det inte funnits så mycket att göra så då brukade gå och sova lite till efter frukosten. Brukade bli väckt lagom till lunch och efter vi ätit spelade vi kort. Det blev ganska många omgångar av vänd tia och Chicago. Man kan säga att jag inte direkt hade tur i nån av spelen men men. Morfar blev ju så stolt över att han vann så många gånger så jag tänkte "Låt án!". Ibland kunde vi även efter lunchen kolla på Tour de france. Jag tror jag kan ganska många obetydelsefulla namn pga det just nu men men. Om nån undrar så vann Cantador som cyklar med Lance Armstrong. Vi hade även med en svensk som cyklar för det holländska (?) Saxo bank. Han heter Gustav Larsson. Han var rikitgt duktig. Tror han komma fyra eller femma i nån etapp. Riktigt bra placering alltså!

Ni ser, vill man veta sånt här?! Jag har alltså kollat på cykling i nästan en veckas tid, så roligt är det inte att se på cykling. Men den har tillhört min vardag under förra veckan, så jag måste ändå visa den respekt...Grattis Cantador!

Men vad jag skulle komma fram till med att jag nämde mina forna rutiner var att idag så blev jag inte väckt av mormor och morfar, utan av ett sms! Inte alls lika mysigt som att nån ropar att frukosten är klar! Och sen kliver jag upp och vad väntar mig? STÄDNING! Så nu måste jag städa upp lite innan jag börjar laga brunchen, jag sov ju faktiskt till kl tio idag, rena sovmorgonen. 

Solen skiner och jag hade tänkt träna idag igen, MEN jag har en sån förbaskad träningsvärk att jag knappt kan sätta mig ner.Och allt är den smala men ack så starka tjejen på gymmets fel!

Jag var på "stam opp" igår, och så kommer hon. Jag har sett henne förut på gymmet och hon har alltid de tyngsta vikterna (typ 5kg) och har typ hur mycket energi som helst1 En mänsklig duracellkanin skulle jag kalla henne. Inte nog med att vi båda är på gymmet samtidigt, och ska OCKSÅ på stam oppen! Nä nu,idag ska jag vara starkare! Hon är ju så smal, hur kan hon orkar så mycket? Jag visste det inte förut, men kom på det igår, HON ÄR DOPAD! Så klart, finns ju inget annat alternativ! Man kan ju inte vara så där smal och orka så mycket som hon gör. Jag undrar alltid över vad hon har ätit innan hon kommer. Det måste vara x antal duracellbatterier.

Men i alla fall, tanten som ska leda passet sätter igång. Jag är hur motiverad som helst, tänkte inte ens på att jag hade legat sjuk i en veckas tid. Det var på liv och död nu!

I början går allt bra, jag känner nästan att jag ser ut att ha mer energi än henne. Tanten lägger i massa steg som vi ska följa efter, och vad ser jag då? Jo hon, HON den smala har problem att följa med. HA! tänkte jag och gör stegen ännu mer tydligare så att hon ska se att JAG KAN DOM men INTE hon! Men vad händer sen , jo tanten lägger på ännu ett moment och jag blir helt lost! Till min stora glädje ser jag att jag inte är ensam utan att HON också har problem (YES!) Men efter ett tag så ser jag att hon börjar komma in i steget, men inte jag. Jag försöker hela tiden, men nej det går inte. PANIK! Ska hon få vinna denna battle?! Och sedan tystnar musiken...hon vann! NEEEEEJ skrek det i mitt huvud, men precis då kommer en ny låt och vi ska börja med benböj. AHA! Det här är min grej, under åren jag spelade fotboll sa min ena coach till min pappa att jag hade tyngdlyftarlår! OKEJ just när jag fick veta det höll jag på att börja grina, men idag.. då skulle det komma till pass.

Nu, NU är det ni och jag låren och vi ska ta henne hårt! Jag ser mig om, nej ingen annan har kommit på min idé och musiken börjar nu. Okej tänkte jag nu gäller det! Jag böjer mig ner och tar upp två hantlar så det blir extra motstånd. Alla kollar på mig och mina hantlar. Jag ser det fast jag försöker spela orörd. Men så ser jag att Hon härmar mig och också tar upp hantlar. Hon härmar mig! MAKT! 

När det är ungefär 30 sekunder kvar av låten höll jag på att dö! Mina ben började kännas svaga, det började klia i halsen och jag känner att jag håller på att förlora det stora slaget mellan oss. 

Jag försöker fokusera, men det går inte.. Jag andas högt, det här ska jag bara vinna! Kommer helt plötsligt ur balans, måste manövrera med fötterna och jag missade en nedgång på benböjen. NEJ! Nu leder ju hon ännu mer. Och Hon ser fortfarande helt lugn ut och gör i samma takt som ledaren för passet. Och så byter tanten övning igen! Nu är slaget förlorat! Jag kommer aldrig kunna vinna över henne. Det var bara armövningar och axelövningar kvar (inte mina starka sidor). Jaja tänkte jag.. nästa gång..

Vi ska börja köra axlar jag tar upp 3 kilo i varje hand, men vad gör hon då? Hon nöjer sig inte med en vikt i varje hand, utan hon tar upp två! Där hade hon säkert 6 kilo i varje hand och hon orkade HELA fucking övningen också! Jag höll på att dö med mina 3! Och det var i det ögonblicket jag kom på det; Hon är dopad!

Och idag är det som när Per Elofson försökte komma ikapp den där dopade killen i skidor under OS i Salt lake city för något år sedan. Han tog också ut sig, men sen orkade han inget mer.. han gick in i väggen. Så känner jag idag. Jag tävlade mot en dopad,smal tjej. Och nu kan jag knappt sätta mig i soffan! Jag skulle ha tränat idag också, men hur ska det gå när varje muskel i benen värker? Jag nöjer mig med att städa lägenheten. Men nästa gång, då ska jag dricka en enegidrink innan passet, och då, då ska hon få se på andra bullar den dopade tjejen!

Tyvärr blev det inte så mycket mer.. men nästa år kanske :P

Det tråkiga är att jag glömde kameran i Norge och eftersom jag trodde att jag bara skulle vara 2 dygn i Sverige så tog jag inte med mig någon av mobilladdarna heller, så det blev inte alls mycket kort från förra helgen och så har jag haft morfars mobil under tiden jag har varit sjuk. Tur att mitt kort fungerade i hans mobil i alla fall, annars hade jag ju gått under :P

Så jag har bara varit i mormor och morfars fritidshus med dom och sovit, kollat på tv och typ spelat kort. Har inte orkat med annars. Skulle hjälpa dom att hålla upp en brädskiva upp mot taket som dom skulle spika fast, blev jag helt slut.. Jaja är iaf bättre nu än jag varit på hela veckan. 

Imorgon är det dags att jobba. Jobbar bara tisdag och onsdag sen går jag på semester. Ni kan inte ana hur mycket jag längtar! Jag vill under min semester:

1.Umgås med la familia

2.Hänga med dom underbara in G-town ;P

3.Ta en sista minuten till värmen

4.Bli brun

5.Grilla och göra annat mys som hör till sommaren

6.Bli en friskare och sundare människa under semstern :P (Elnaz har lovat att vi ska ut och gå varje dag!) 

Ska snart laga lite mat, sen tänkte jag städa lite, åka och träna och sen hälsa på Halleballe och Ana Yancy , som jag längtar! =D

Så fort min mobil är fulladdad ska jag lägga upp bilder från förra lördagen! =D

I torsdags åkte jag som ni vet hem till Gävle. Jobbade först på loungen och sen bar det av.Jag på jobbet ska denna bild föreställa.(Kunde inte vända den av någon konstig anledning) Man kan även säga;slitentjej88!

 Efter typ 6 timmar i bil var jag framme. Då var det bara att byta om och bege sig till Marre där hon,Elnaz,Albi,Åsa och Linnea väntade.

Vi drack och skojade och hade skit roligt. Sen kände jag att jag ville gå ut eftersom jag inte varit ut i Gävle på super länge. Men det var dumt, vi skulle ha stannat hos Marre. Det var typ dött på sun city, skit tråkigt. Varför tror man alltid att det ska bli roligare om man beger sig till krogen, varför stannar man inte på hemmafesterna? Jag måste lära mig att det oftast inte blir roligare om man går till krogen!

Det var lite från torsdagen det..

På freda´n gick jag till Linda som är min hårfrisörska. Hon är väl för gó. Jag kom dit och trodde att vi bara skulle färga mitt hår blondare för jag hade inte hört av mig angående om jag skulle ha löshår eller er. Men så när jag kommer dit så hittade hon lite hår som hade varit till en annan kund. Och detta hår gick precis in i mitt, så då satte vi in det och det blev SKIT BRA!!

Sen efter jag hade varit hos henne åkte jag och familjen till farmor och farfars stuga i Rättvik, där även min farbror befann sig. På kvällen tog jag med mig mamma,pappa och Johanna på en hemlig resa. De fick ha ögonbindel på sig. Folk måste ju ha trott att jag hade kidnappat dom eller så. Speciellt efter att jag hade kört på en cykelbana (som jag trodde var en enkelriktad bilväg!) Haha

Men jag tog i alla fall med dom på discobowling. Det var skit roligt, och dom som hade banan brevid oss var skit roliga. När pappa skulle "kasta" iväg sitt klot skrek dom "RÄNNAN" hahaha så applåderade dom när vi gjorde strike och vi åt dom osv..

På lörda´n firade vi farfar som fyllde 70 år den 14/7. Det var en mysig dag. Vi gick tipspromenad, åt skit god mat och spelade kort. Kunde inte ha blivit bättre. Farfar fick en tunna som det låg en whiskey i. Han blev så glad att han sa att han älskade mig. Då blev han glad alltså =)

Mormor och morfar kom också, eller jag skjutsade dom för de var i deras stuga som ligger typ 10 min med bil från farmor och farfars.

Det var helt klart lyckade dagar i Gästrikland och Dalarna. Jobbigt var det att komma tillbaka och jobba dubblapass dagen efter.

På väg till jobbet i tisdag (första dagen efter jag kommit tillbaka) så hände det en grej. Jag hade först tänkt inte skriva om  den, eller prata om den. Det var bara några som visste om det. Men jag känner ändå att jag ville skriva om det så att ni vet. Detta är hemskt. Har inte kunnat sova ordentligt sen det hände och tänker typ hela tiden på det. Nu är ni säkert super nyfikna, men jag har haft en riktig nära-döden upplevelse.

Skulle till jobbet halv 6 på tisdag morgon. Det hade regnat rejält under natten, men jag körde i en fart som jag normalt brukar köra i. Kommer till en rondell och där går bilen inge grepp, får alltså vattenplaning. Bilen börjar snurra, jag försöker få den att hålla sig på vägen. Ser en bil komma emot mig, men snurrar sedan bort från den.Jag åker över ett dike, över en cykelbana (tackar Gud för att ingen befann sig där just då!) och sen ser jag en stolpe komma flygandes emot mig, missar den med (som jag ser sen) högst en halv meter och hamnar slutligen på en åker med näbben mot vägen. Hamnar i chock, visste inte vad jag skulle göra. Bilen som jag hade sett komma emot mig stannade och frågade om allt gick bra. Jag svarade nått med jaja, men att jag var tvungen komma därifrån snabbt för jag skulle jobba på loungen. Men jag fick inte upp bilen och han kunde inte hjälpa mig och inte hade han nå nr till nån bärgningsbil heller. Så han åkte och där stod jag, själv. Visste inte vem jag skulle ringa. Försökte få tag i Tone som är lite chef på loungen, men inge svar. Ringer Martin (min chef)  men han svarar inte heller så i ett desperat försök ringer jag Monolitten, och vem svarar då? Jo Diego! Ibland kan den gubben reta gallfeber på mig! Under hela tiden försökte jag hålla emot tårarna, men sen när jag hörde en välbekant röst då brast det, så han hörde inte alls vad jag sa och då blev det ju ännu värre. Tillslut får jag prata med Thiann som förstår vad jag säger och då får ju hon också panik. Men jag får dom i alla fall till att ringa loungen så att hon som jobbade där visste att jag skulle bli sen. Lina Jurs min guldstjärna, ringer mig och säger att hon kan hämta mig. Och medan jag väntar på henne så gör jag ett sista försök att få upp den, och då, DÅÅÅ KLARADE JAG AV DET! Ibland är det verkligen jag och Daysi! Jag ringer Lina och grinar ännu mer nu för att jag klarade det. Men jag tog mig till jobbet, skakigare har jag nog aldrig varit. Och alla frågade hur det gick med mig. Men jag hade varit så inne i att jag inte skulle komma i tid att jag inte hade känt efter hur jag egentligen mådde.Hade jag gjort illa mig? Nää jag klarade mig!

 Sen allt eftersom dagen gick (jobbade 14 timmar) började man tänka mer på,TÄNK OM. Tänk om den andra bilen hade varit närmare mig, tänk om, bilen hade åkt en halv meter lite längre åt vänster, tänk om, nån hade gått/cyklat på cykelbanan precis då.. TÄNK OM...jag hade dött, eller dödat någon. Detta bär jag med mig i stort 24/7 nu. Det är hemskt. Det hemskaste jag varit med om. Jag vill glömma, men jag vill ändå inte glömma. Jag säger till mig själv: Skärp dig Madde, du kan köra bil. Du ska inte vara den som blir rädd. Men HELA TIDEN finns det där. Jag känner innan jag ska sätta mig i bilen att benen börjar skaka, jag börjar skaka om händerna. Folk som inte varit med om samma grej, vet inte eller kan inte förstå hur det känns.Hur jag känner mig. Tänk om finns alltid där. Det tär i mig..Vart ska jag ta vägen.. vill sova men ändå inte, då kommer dom.. drömmarna.. Jag dör.. Jag dödar barnen i den andra bilen..jag dödar en man som springer på cykelbanen... jag vill verka stark utåt.. Jag säger inget, försöker.. men inombords, där är det storm....

Jaja nu är det som det är.. vad ska man göra?

Den här månaden har varit väldigt omtumlande. Först fick jag besked om att jag skulle jobba på loungen månaden ut och sen skulle jag få upplärning på Sinnataggen som är en bar som även säljer tapas. Men nu har dom anställt en tjej som ska börja jobba på loungen och ta mina tider där (hon ska börja jobba där 100%) så först var det väldigt oklart vart jag skulle jobba den här månaden men sen nu är det så att en kollega på jobbet (som ursprungligen kommer från Vietnamn)  hennes pappa ligger inne för att hämtas till himlen så hon vill åka dit och ta ett sista farväl så fort som möjligt. Så turen i oturen att loungen precis har anställt nån för nu kan jag komma och jobba för henne medan hon tar ett sista adios av sin fader.

Sen efter det går jag på semester och sen när jag kommer tillbaka ska jag få börja på Sinnis. Kommer jobba ungefär 50/50 på Mongo och Sinnis.

Idag har varit en aggresionsdag. Jag jobbar med en ganska lat kille. Jag skulle gå och lämna pengar, och en kille stod i kassan och en tjej i rydden. Det var kaos, skit mycket folk. Och vad gör då en annan kille?? Han sätter sig och läser tidningen när dom sliter häckarna av sig! Gör man så?!!Jag blev skit arg, och eftersom jag har sagt till honom femmiljoner gånger och han jämt brukar svara "aa men jag ska bara ta 5 minutt"så sa jag till chefen istället. Han sa till honom att börja jobba och sen när jag kom tillbaka efter jag varit och lämnat pengarna, så säger killen" Madeleine får jag prata med dig!" Ja ba: "visst".

Han höll verkligen vad han sa. Han ville prata. Jag fick inte en syl i vädret och när jag skulle berätta varför jag hade gjort det svara han  att han skiter i det. Asså vem gör så? Så jag stod och lyssna och sen fick jag inte svara tillbaka. Idiot! Men en sak fick jag säga och det var när han sa att han hade fått ta mycket skit för folk hade sagt det ena och det andra om honom till chefen. Då sa jag faktiskt att om det nu verkligen var så många klagomål på honom så kan ju inte dom alla ha fel. Han ba: joo det är inte så. Jag sköter mig själv och låter alla andra göra vad dom vill. Åå det är ju det som är felet. Vi ska samarbeta på ett jobb, en för alla, alla för en. Men han har inte fattat det. Han vill aldrig byta pass om det inte är han som frågar. Och han går och äter när han vill utan att typ säga till. Ingen team person direkt.. Jaja skit i han.. Men ändå... aggressioner!!!

Nu ska jag duscha och sen hoppa i sänga :D

Puss på er

(imorgon kommer förmodligen bilder från london) =)

Men det gick ganska fort. Skönt att vara i kallköket för där har man alltid fullt upp.

Ska efter jag kommer tillbaka från semestern få upplärning på Sinnatagen som är typ lite lounge och baraktigt. Ska väl bli mer bar av det nu efter sommaren så då kanske man kan kalla sig bartender sen? =)

We like.

Om 8 dagar åker jag hem.. JIPPI!!! :D Åååå så jag längtar!! :D

Har tränat nu så måste väl hoppa in i duschen och sen försöka sova, blir 13 timmars jobb imorgon..Ser fram emot lördag då jag är ledig..

1:gick och la mig kl 8 igår kväll helt i onödan

2.vaknade kvart i 5, helt i onödan

3.inte kan göra allt jag planerat att jag skulle göra

4.förmodligen ändå måste åka och jobba :/

BAJS start på morgonen måste jag säga!!!