madeleineringh

I torsdags åkte jag som ni vet hem till Gävle. Jobbade först på loungen och sen bar det av.Jag på jobbet ska denna bild föreställa.(Kunde inte vända den av någon konstig anledning) Man kan även säga;slitentjej88!

 Efter typ 6 timmar i bil var jag framme. Då var det bara att byta om och bege sig till Marre där hon,Elnaz,Albi,Åsa och Linnea väntade.

Vi drack och skojade och hade skit roligt. Sen kände jag att jag ville gå ut eftersom jag inte varit ut i Gävle på super länge. Men det var dumt, vi skulle ha stannat hos Marre. Det var typ dött på sun city, skit tråkigt. Varför tror man alltid att det ska bli roligare om man beger sig till krogen, varför stannar man inte på hemmafesterna? Jag måste lära mig att det oftast inte blir roligare om man går till krogen!

Det var lite från torsdagen det..

På freda´n gick jag till Linda som är min hårfrisörska. Hon är väl för gó. Jag kom dit och trodde att vi bara skulle färga mitt hår blondare för jag hade inte hört av mig angående om jag skulle ha löshår eller er. Men så när jag kommer dit så hittade hon lite hår som hade varit till en annan kund. Och detta hår gick precis in i mitt, så då satte vi in det och det blev SKIT BRA!!

Sen efter jag hade varit hos henne åkte jag och familjen till farmor och farfars stuga i Rättvik, där även min farbror befann sig. På kvällen tog jag med mig mamma,pappa och Johanna på en hemlig resa. De fick ha ögonbindel på sig. Folk måste ju ha trott att jag hade kidnappat dom eller så. Speciellt efter att jag hade kört på en cykelbana (som jag trodde var en enkelriktad bilväg!) Haha

Men jag tog i alla fall med dom på discobowling. Det var skit roligt, och dom som hade banan brevid oss var skit roliga. När pappa skulle "kasta" iväg sitt klot skrek dom "RÄNNAN" hahaha så applåderade dom när vi gjorde strike och vi åt dom osv..

På lörda´n firade vi farfar som fyllde 70 år den 14/7. Det var en mysig dag. Vi gick tipspromenad, åt skit god mat och spelade kort. Kunde inte ha blivit bättre. Farfar fick en tunna som det låg en whiskey i. Han blev så glad att han sa att han älskade mig. Då blev han glad alltså =)

Mormor och morfar kom också, eller jag skjutsade dom för de var i deras stuga som ligger typ 10 min med bil från farmor och farfars.

Det var helt klart lyckade dagar i Gästrikland och Dalarna. Jobbigt var det att komma tillbaka och jobba dubblapass dagen efter.

På väg till jobbet i tisdag (första dagen efter jag kommit tillbaka) så hände det en grej. Jag hade först tänkt inte skriva om  den, eller prata om den. Det var bara några som visste om det. Men jag känner ändå att jag ville skriva om det så att ni vet. Detta är hemskt. Har inte kunnat sova ordentligt sen det hände och tänker typ hela tiden på det. Nu är ni säkert super nyfikna, men jag har haft en riktig nära-döden upplevelse.

Skulle till jobbet halv 6 på tisdag morgon. Det hade regnat rejält under natten, men jag körde i en fart som jag normalt brukar köra i. Kommer till en rondell och där går bilen inge grepp, får alltså vattenplaning. Bilen börjar snurra, jag försöker få den att hålla sig på vägen. Ser en bil komma emot mig, men snurrar sedan bort från den.Jag åker över ett dike, över en cykelbana (tackar Gud för att ingen befann sig där just då!) och sen ser jag en stolpe komma flygandes emot mig, missar den med (som jag ser sen) högst en halv meter och hamnar slutligen på en åker med näbben mot vägen. Hamnar i chock, visste inte vad jag skulle göra. Bilen som jag hade sett komma emot mig stannade och frågade om allt gick bra. Jag svarade nått med jaja, men att jag var tvungen komma därifrån snabbt för jag skulle jobba på loungen. Men jag fick inte upp bilen och han kunde inte hjälpa mig och inte hade han nå nr till nån bärgningsbil heller. Så han åkte och där stod jag, själv. Visste inte vem jag skulle ringa. Försökte få tag i Tone som är lite chef på loungen, men inge svar. Ringer Martin (min chef)  men han svarar inte heller så i ett desperat försök ringer jag Monolitten, och vem svarar då? Jo Diego! Ibland kan den gubben reta gallfeber på mig! Under hela tiden försökte jag hålla emot tårarna, men sen när jag hörde en välbekant röst då brast det, så han hörde inte alls vad jag sa och då blev det ju ännu värre. Tillslut får jag prata med Thiann som förstår vad jag säger och då får ju hon också panik. Men jag får dom i alla fall till att ringa loungen så att hon som jobbade där visste att jag skulle bli sen. Lina Jurs min guldstjärna, ringer mig och säger att hon kan hämta mig. Och medan jag väntar på henne så gör jag ett sista försök att få upp den, och då, DÅÅÅ KLARADE JAG AV DET! Ibland är det verkligen jag och Daysi! Jag ringer Lina och grinar ännu mer nu för att jag klarade det. Men jag tog mig till jobbet, skakigare har jag nog aldrig varit. Och alla frågade hur det gick med mig. Men jag hade varit så inne i att jag inte skulle komma i tid att jag inte hade känt efter hur jag egentligen mådde.Hade jag gjort illa mig? Nää jag klarade mig!

 Sen allt eftersom dagen gick (jobbade 14 timmar) började man tänka mer på,TÄNK OM. Tänk om den andra bilen hade varit närmare mig, tänk om, bilen hade åkt en halv meter lite längre åt vänster, tänk om, nån hade gått/cyklat på cykelbanan precis då.. TÄNK OM...jag hade dött, eller dödat någon. Detta bär jag med mig i stort 24/7 nu. Det är hemskt. Det hemskaste jag varit med om. Jag vill glömma, men jag vill ändå inte glömma. Jag säger till mig själv: Skärp dig Madde, du kan köra bil. Du ska inte vara den som blir rädd. Men HELA TIDEN finns det där. Jag känner innan jag ska sätta mig i bilen att benen börjar skaka, jag börjar skaka om händerna. Folk som inte varit med om samma grej, vet inte eller kan inte förstå hur det känns.Hur jag känner mig. Tänk om finns alltid där. Det tär i mig..Vart ska jag ta vägen.. vill sova men ändå inte, då kommer dom.. drömmarna.. Jag dör.. Jag dödar barnen i den andra bilen..jag dödar en man som springer på cykelbanen... jag vill verka stark utåt.. Jag säger inget, försöker.. men inombords, där är det storm....