madeleineringh

Jag tänkte väl göra ett seriöst försök att börja blogga igen under de dagar då jag inte jobbar från 8 på morgonen till 12 på kvällen.

Men här i Kroatien har vi det underbart, solen lyser och det är runt 30 grader. Vi har gjort det mesta av det som måste bli gjort till idag, igår så nu kan vi bara slappa fram till att gästerna ska åka ikväll å de andra anländer.

När jag kom hit så trodde jag aldrig att jag skulle börja ogilla kroaterna på samma sätt som jag verkligen, ibland hatade araberna i Egypten. Men joo då, de går att ogilla kroater. Inte ofta, men det händer!

Speciellt när man kör bil och bilen före inte har fattat vad en blinkers är och varför man använder den, eller när motorcyklisterna kör om en i 120 och man har tänkt svänga! Så många gånger som jag varit nära och köra på nån som jag har varit här har jag nog aldrig varit med om.

Och igår skulle jag tanka på mitt internet  och gick till affären för detta. När jag frågar efter påfyll till internet suckar hon i kassan tungt och säger att jag kan köpa det i tidningskiosker. Jag förklarar att jag aldrig har tankat på det innan så hon måste förklara för mig hur jag ska göra och att det var därför jag gick dit och inte till tidningskiosken. Hon suckar ännu tyngre och skriver ner ett nr och säger att jag kan ringa det nr om jag behöver hjälp. Jag frågar hur länge de har öppet så jag kan ringa och om det är på engelska och hon säger att det är öppet hela natten och att jag kan prata engelska med dom. Okej säger jag och beger mig tillbaka till kontoret. Väl hemma vid 23 tiden på kvällen ringer jag detta nr och då är det för det första på kroatiska och min kroatiska är ännu inte så bra att jag fattar vad en telefonsvarare säger. Det enda jag fattade var, jedan=ett nånting, dva=2 nånting, tri=3 nånting. Så jag försökte gissa vilken av numren jag skulle slå men utan att lyckas. Hur dum får hon i kassan vara? Om jag frågar om de pratar engelska måste väl hon fatta att hon kanske ska berätta vilket av nr jag ska välja eftersom det är på kroatiska. Det var skogsbrand i huvudet helt enkelt!

Men idag åkte jag till affären och tänkte vara super bitchig men hon i kassan var så snäll att jag bara inte kunde. Suck, jag som hade planerat vad jag skulle säga åt sjöhaxan! Jaja, men nu har jag mitt internet iaf.

Ikväll kommer som sagt nya gäster och vi hoppas och ber att de är lika snälla och söta som de andra gästerna vi hittillis haft (de mesta av dom) och att de inte ringer på jourtelefonen utan att de tänker först och inte ringer 10 på kvällen för att  fråga när linbanan upp på berget går. Trots att vi poängterat att jourtelefonen är för nödsamtal! Ibland alltså....

Peace out och ha en bra dag!