madeleineringh

Jag vill anmäla mig till reseledarutbildningen, mer än nått annat. Jag har äntligen hittat nått jag verkligen vill jobba med. Jag skulle älska att vara reseledare. Åka på utflykter med resenärerna, berätta historier om landet, lära dom några fraser dom kan ha användning för. Jag skulle vilja vara den där reseledaren som dom kan komma och fråga vad som helst, så har jag svaret. Som är homies med urbefolkningen, och hittar på egna turer. Tex ta dom med för att se hur det verkliga landet ser ut osv. Jag skulle vilja jobba där det inte finns så mycket turister. Jag vill resa.

När jag berätta för min vän Ida om mina planer så sa hon "Det passar dig perfekt. Du är snygg, ingen kan bli arg på dig. Du är snäll men kan säga ifrån när det behövs. Du har inga fördomar" Ungefär något sånt var det.

Och när jag pratade om min förvirring med Elnaz sa hon" Du föddes för att göra detta. Resa är vad du ska göra"

Deras ord värmer så otroligt mycket. Även alla de andra som jag pratat med som håller med dom, era ord värmer också ska ni veta!

Men gör jag detta så måste jag svika min vän. Hon kom hit för att vi skulle spara ihop pengar så skulle vi dra runt jorden. Sen när hon kom så liksom sa vi inte så mycket mer om detta. Hon skaffade pojkvän och jag tyckte det kändes som att allt bara rann ut i sanden.(Bådas fel) Sen när jag sa att jag ville utbilda mig, så blev ju hon så klart arg/besviken/ledsen. Jag förstår henne. Jag förstörde ju hennes planer. Jag har gjort henne förvirrad i hennes planering om hur hon vill ha det.  Men jag känner att om inte jag gör det här nu så kommer det aldrig att ske. Men nu när det verkligen gäller så vet jag inte. Jag vill inte göra henne ledsen, jag vill inte det. Men jag vill inte heller strunta i utbildningen. Om jag bara hade en miljon, så skulle jag kunna göra båda. Då skulle alla vara glada. Jag har legat hela natten och vaknat stup i kvarten. Det här tär. Åååå Gud hjälp mig!!!