09.09.09
Jag vet egentligen varför dagen blev piss. Vaknade vid 9 tiden, ganska utvilad för en gångs skull. Övervägde om jag verkligen orkade träna, eller om jag skulle sova ut ännu mer. Det blev träning. Skönt nu så här i efterhand.Imorgon blir det pilates med boll. Har aldrig varit med på något sånt förut. Ska bli spännande.
Kände innan jag skulle iväg till jobbet "nää jag vill inte, JAG VILL INTE!!!" Ska man känna så?! Det finns så himla mycket på mitt jobb som bara är skit. Jag är ledsen att säga det men det enda som gör att jag stannar kvar är mina medarbetare. Ni gör att jag orkar! Ni är guldvärda! Speciellt ni tjejer!
Imorgon ska jag ta tag i en sak på jobbet som jag mår skit dåligt över. Något som jag inte tycker borde finnas i dagens samhälle. Ni Mono tjejer vet vad jag pratar om.
Juste, Eves kompis Joanna hade sagt till Eve att hon trodde mamma var min syster. Haha. När jag sa det till mamma fick hon sååå mkt luft. Men jag låter na :)
Idag åkte Eve hem till Sverige. Hon sitter fortfarande i bilen med hennes kompis Hanna. Dom är vilse mitt ute i skogen och dom håller på att få bensinstopp och Eves mobil håller på att dö. Lyckat? Jag blir skit stressad!!!
Idag fick jag ett paket också. Eve kom innan dom skulle åka och gav mig en ask som hon själv hade gjort. Det stod så himla vackra saker. Det behövde jag verkligen, speciellt idag. Så gav hon mig också ett par örhängen. Får man bli mer underbar?! DU ÄR BÄST!
Nu blir det lite sex& the city tittande och sen ropar sängen efter mig.
Hoppas ni alla mår bra iaf!
PUSS PÅ ER
08/09-09
Ännu än dag har snart nått sitt slut, och vad har jag gjort? Jobbat, vad annars liksom? Och så har jag mysit med frugan. Har kommit in i en sex&the city fas så vi kollar typ varje kväll. Har kommit till säsong..3 tror jag.
Det är inte alls mycket som har hänt på sistone, samtidigt som det är hur mycket som helst som har hänt, förstår ni? Nä. men ska köra update nångång i helgen tänkte jag.
Har förövrigt satt i gång med träningen igen, även om dieten jag fick av min PT går sämre. Men ett steg i rätt riktning är ett bättre än inget alls kan ju jag känna.
Just nu räknar jag ner tills den dag jag ska få lämna Norge för gott. Man är ju dum som är kvar, jag vet. Men när det inte finns nå jobb hemma, vad ska man göra då? Man får bara infinna sig i skiten helt enkelt.
Dock måste jag ju också säga att det finns ljusa stunder. Som när jag träffar mina underbara vänner jag har här. (Anna vet fortfarande inte om du ska räknas hit längre?! ;P ) När jag kommer till jobbet (Sinnataggen) och bara har det skit roligt med Agenta och Carro. När hemlängtan inte tar över. Då är det roligt att vara här.
Men nu är det Idol som gäller, sen blir det nog sängen. Gör trött.
Måste även får tillägga att även om jag inte håller dieten (typ av GI) särskilt bra så är Annas "diet" värre. Jag citerar henne: "Just nu är nog 90% av mitt kaloriintag öl" Haha hon är för härlig. Men det är bra, hon dricke för mig med eftersom jag har tröttnat och har börjat tycka att det inte är värt det längre.
Det ni mamma,pappa,mormor,morfar,farmor,farfar trodde ni väl aldrig jag skulle säga? Men det är sant och just nu är mitt mål att kanske bara gå ut typ högst 2 gånger i månaden. Det är väldigt lite med tanke på att det festas här,VARJE DAG!
Nä Idol är det nu..Puss på er
härliga morgon..not!
Jag är inte en morgonmänniska! Eller jo, om jag får vakna i tysnad och när jag vill. Då kan jag kanske bjuda på ett leende. Men när man vaknar av att det hamras och spelas skrikmusik, då blir jag inte glad. Funderade nyss på om man kanske ska köpa ett hagelgevär så man kan skjuta ner dom så dom fattar?! Eller det kanske var lite drastiskt, men typ... gå ut naken på balkongen, få dom att ALDRIG mer vilja komma tillbaka. Vad tror ni?
Skulle träna imorse, men det är ju nå fel på halsen så jag vaknar med halsont och går även och lägger mig med halsont. Det är nå fel!!!
Ska åka iväg å jobba nu för vad annars skulle jag göra på en dag som denna?!
Puss på er
Jobb,jobb,jobb. Jag gör inge annat..
Jobbade 3st sju timmarspass förra veckan, sen bestod veckan av 3st 14 timmarspass och ett på 10,5. Det jobbiga var att de 4 längre passen kom dagarna efter varandra. Och sista dagen jag skulle jobba länge så gick jag ut och festade på kvällen. Jag är fortfarade helt slut. Vill bara sova nu, men orkar liksom inte pallra mig i säng. Men jag ska väl.Snart.
mörkt
Det värsta jag vet det är när det är mörkt. Mörkt ute,mörkt inne. Aaa allt slags mörker skrämmer mig. Så att nu sitta i soffan själv med endast en liten lampa tänd är väldigt obehagligt. Och självklart sover Eve. Därför vill jag inte heller sätta på alla lampor för jag vet själv hur irriterande det är när man sover och så tänder nån en lampa i lägenheten. Det är ju som att dom siktar med en ficklampa i fejjan på en. Så nää nu sitter jag här, själv..i mörkret..
Sol,bad och värme ska de va!
Jag vill inte ha höst,vinter och vår. Jag vill inte ha regn,snö och kallt och slask. Ge mig lagomt med värme och ljusa nätter så blir jag nöjd!
Sol,bad och värme ska de va!Nej ska väl hoppa i säng nu. Ska jobba några extra timmar imorgon så ska väl vara på topp. Först ska jag öppna Sinnataggen själv, för första gången. Sen ska jag ha upplärning på loungen där jag bara jobbar extra, jo hej du. Undra hur dom tänkte då?! Jaja det löser sig, bara det blir lugnt imorgon så ...
Sussa sött nu hörrni
Puss
reseledare
Jag har nu anmält mig till reseledarutbildningen. Gjorde det förra veckan. Jag är glad. Jag tror faktiskt att det är det jag vill hålla på med i, i alla fall 5 år framöver.
Och det bästa är att min förre detta kollega Sott också funderar över att gå samma utbildning. *Hoppas, hoppas han gör det!*
Nu har vi haft min "svärmor" (eves mamma) på besök. Så himla roligt, hon ska jobba i Jessheim denna vecka. Hur mer lyckat kan det bli?! Vi skjutsade till lägenheten där hon ska bo, och det mina läsare var ingen dålig lägenhet vill jag säga. Största terassen jag har sett! Och självklart var det ju en takvåning! Oj vad jag skulle vilja bo i det området. Det var hur mysigt som helst. Fontän med parkbänkar runtomkring och hur mycker mera söta grejer som helst! Åååå sånt gillar jag! =)
Nä nu ska man väl sova, ska försöka mig på att träna imorgon. Var ju tre veckor sen sedan sist, pga av semester och sjukdomar. Men nu är jag väl i alla fall 60% återställd så jag borde ju kunna köra, eller vad tror ni?
Jaja vi märker väl...
Filminspelning
Förra veckan var det filminspelning på Sinnataggen, mitt nya jobb. Det var skit spännande att se hur det går till under en filminspelning. Och jag blir ju så himla hypad av sånt så jag höll på att flamsa mig super mycket innan dom satt igång på riktigt. Men det roligaste var att regissören kom fram till mig typ 3 gånger och sa typ " aa men du gör väl inte så där när vi sätter i gång på riktigt". Haha och när han sa så blev ju jag ännu mer hypad. Haha stackarn, trodde väl jag skulle förstöra allt. Men jag visade mitt lugna jag och stod tyst och tittade på. Och sen kom det från ingenstans. Jag tror han va nån slags högre chef på NRK (kanalen) , kom fram till mig,Anna och Carro när vi stod och tittade på, och sa "nu har ni också eran att få vara med om ni vill?" Och vi blev helt hypade. Bytte om och lyssnade noga på regissörens instruktioner.
Klart man är en teaterapa :)
*Vi fick absolut inte titta in i kameran
*Jag skulle byta sida. Från Annas sida till Carros sida.
Men kruxet var att bytte jag sida så skulle jag inte synas! Regissören gillade nog inte mig. MEN som alltid fixade jag det! Carro som egentligen inte ville vara med, gick bort till den skärm där man såg vad de filmade. Därifrån styrde hon mig och Anna, hur vi skulle stå för att vara med, Och vi fixade det! Så varje helg i oktober kommer man se mig och Anna i bakgrunden som statister. Men vadå, man måste ju börja någonstans! :P
Klart man är en teaterapa :)Nu ska jag sova, och imorgon ska jag försöka få tid hos doktorn igen. Har ringt 2 dagar i rad nu utan att få komma dit. SKIT NORGE!!!
när man var liten..
Kommer ni ihåg när man var liten och man höll på med någon sport. Jag spelade fotboll. Min pappa var lagledare. Jag behövde ALDRIG oroa mig för att nån av mina föräldrar inte skulle komma till matcherna,träningarna,möterna osv. Pappa var ALLTID där. För mig har det därför alltid varit konstigt när nåns föräldrar aldrig dykit upp på dessa grejer. Jag är så otroligt tacksam för att pappa alltid var där och alltid ställde upp och skjutsade och donade för att ALLA skulle få vara med, och att vi alltid skulle kunna komma till matcherna. Jag vet faktiskt ingen annan förälder som har ställt upp lika mycket som han. 
Pappa med sitt fånigaste flin.. hahaha =)
Och när han och mamma var här förra helgen så höll han på och lagade allt som var sönder, som den "fixarpappa" han är. Jag vill alltså tacka för allt han har gjort för mig under alla år och hoppas att jag kommer göra lika för mina barn i framtiden.
Tack pappa, du är bäst!
Pappa med sitt fånigaste flin.. hahaha =)En fredagkväll i augusti..
och jag sitter hemma! Alla ska typ ut idag, men nej nej inte jag. Jag sitter hemma och vägrar gå ut eftersom jag inte vill beblanda mig med onyktra människor när jag själv är nykter. Käkar ju Apocellin. Inte för att jag har blivit bättre av det. Började äta det i söndags för jag hade så himla ont i halsen. Nu har jag inte ont i halsen på dagarna längre, men mot kvällningen. KATASTROF! Jag hostar, är snuvig och har liksom skit svårt att somna. Jag trodde medicinen skulle hjälpa mig mot allt. Men nej nej, den hjälpte mot ont i halsen på dagarna sen blev jag mer förkyld. Kul jul! Jaja.
Kom hem och lägenheten ser ut som skit. Och det är bara jag och lägenheten hela helgen och eftersom jag är lite pedantisk kan jag inte låta det se ut så här. Jag måste städa bort skiten!! Och inte kan ja träna heller eftersom jag mår bajs. Jaja det är som det är.
Juste, imorgon ska jag följa med Halle och möte den elakaste och äckligaste människan på den här jorden, Marie. Jag är ledsen, jag brukar inte hata folk så men hon, hon tar priset på vad ondska är. Hon har inte gjort nått mot mig men mot Halle. Så imorgon ska vi möta denna patetiska människa. Om Gud verkligen straffar människor, då kommer hon verkligen få veta att hon lever!!
Förlåt för detta hat men hon är störd, om ni bara visste..!
Det snurrar..
Min hjärna snurrar. Jag vill det mer än något annat, men genom att göra det sviker jag en av mina bästa vänner. Panik!
Jag vill anmäla mig till reseledarutbildningen, mer än nått annat. Jag har äntligen hittat nått jag verkligen vill jobba med. Jag skulle älska att vara reseledare. Åka på utflykter med resenärerna, berätta historier om landet, lära dom några fraser dom kan ha användning för. Jag skulle vilja vara den där reseledaren som dom kan komma och fråga vad som helst, så har jag svaret. Som är homies med urbefolkningen, och hittar på egna turer. Tex ta dom med för att se hur det verkliga landet ser ut osv. Jag skulle vilja jobba där det inte finns så mycket turister. Jag vill resa.
När jag berätta för min vän Ida om mina planer så sa hon "Det passar dig perfekt. Du är snygg, ingen kan bli arg på dig. Du är snäll men kan säga ifrån när det behövs. Du har inga fördomar" Ungefär något sånt var det.
Och när jag pratade om min förvirring med Elnaz sa hon" Du föddes för att göra detta. Resa är vad du ska göra"
Deras ord värmer så otroligt mycket. Även alla de andra som jag pratat med som håller med dom, era ord värmer också ska ni veta!
Men gör jag detta så måste jag svika min vän. Hon kom hit för att vi skulle spara ihop pengar så skulle vi dra runt jorden. Sen när hon kom så liksom sa vi inte så mycket mer om detta. Hon skaffade pojkvän och jag tyckte det kändes som att allt bara rann ut i sanden.(Bådas fel) Sen när jag sa att jag ville utbilda mig, så blev ju hon så klart arg/besviken/ledsen. Jag förstår henne. Jag förstörde ju hennes planer. Jag har gjort henne förvirrad i hennes planering om hur hon vill ha det. Men jag känner att om inte jag gör det här nu så kommer det aldrig att ske. Men nu när det verkligen gäller så vet jag inte. Jag vill inte göra henne ledsen, jag vill inte det. Men jag vill inte heller strunta i utbildningen. Om jag bara hade en miljon, så skulle jag kunna göra båda. Då skulle alla vara glada. Jag har legat hela natten och vaknat stup i kvarten. Det här tär. Åååå Gud hjälp mig!!!
Ama-fucking-mazing
Helt otroligt. Tror ni inte att jag har blivit sjuk igen då?! Men nu tror jag vad som krävs. Jag måste operera bort mina halsmandlar. Eftersom jag nu har haft riktigt ont i halsen 4 gånger inom loppet av 5 månader. Jag såg att jag har varit sjuk 42 dagar det här året! Då är det nått som inte stämmer! Mamma börjar bli orolig och jag tycker att det är skit jobbigt. Det är inte roligt att behöva ringa chefen och säga att man blivit sjuk.. igen! Men nu vägrar jag sjukanmäla mig. Jag kommer jobba även om det kommer vara otroligt påfrestande. Men man får väl knapra alvedon som aldrig förr.
Vet ni vad. Jag kunde inte svälja tabletter förrän jag blev cirka 15 år. När jag var sjuk och egentligen skulle behöva ta nån tablett fick jag ta brus eller flytande. Och ni vet väl hur äckligt de flesta flytande mediciner smakar. Fy tusan alltså. Vändpunkten kom då jag var tvungen att ta typ 5 tabletter för min lillasyster hade fått springmask. Jag låste in mig på toaletten. Det kanske tog nån timme och jag förbrukade några tabletter extra. Men jag fick i alla fall ner alla och gissa om jag var stolt. När jag hade svalt 3 tabletter kommer jag ihåg att jag sprang ut till mamma och var stolt och sa att jag lyckats svälja 3 av dom! Mamma blev också stolt, men påpekade även att jag hade 2 kvar. Så jag sprang tillbaka och sen efter ett tag hade jag lyckats få ner dom allihopa. Den dagen kommer jag ALDRIG att glömma. Men trots att jag nu inte har nå problem med att svälja tabletter så brukar jag aldrig ta det om jag verkligen verkligen inte behöver. Det är när man verkligen mår bajs, då, då kommer dom fram.
Nu måste jag göra lite te igen, har snart druckit te för ett helt regement...
Back
Nu är jag tillbaka i Norge. Mamma och pappa skjutsade mig hit. Hur snälla får man bli?
Vi hade en underbar dag igår. Vi åkte till mitt jobb så dom fick träffa många av alla de jag brukar tala om. Jag och mamma åt "Maddespecial" och pappa tog en Mono. Vi pratade, jag berättade mer om alla mina kollegor och så träffade vi Halle. Det va en mysig stund. Jag är väldigt egoistisk. Jag vill ha min familj för mig själv. Och nu hade jag mamma och pappa helt för mig själv. Inte ens min syster var med. Det var skönt att ha deras fulla uppmärksamhet hela tiden. Även om den inte skiljer sig så mycket som den "vanliga" när andra människor som dom känner är med, men ändå. Känslan att veta, att det är JAG som styr. Den är skön. Efter vi varit på mitt jobb åkte vi och hälsade på Ana på hennes jobb. Hon blev väldigt överraskad. Det var roligt att se hennes min när hon märkte att det var mamma och pappa som var där.
Efter vi varit där åkte vi hem. Tanken var att vi skulle hem och duscha och göra oss i ordning för att sen åka ner till "stan" och ta en drink. Men så kom vi hem till mig och då kände vi alla att "nää vi stannar och ha mysigt hemma istället".
Vi spelade yatzi och sen började vi kolla på massa roliga youtube klipp. Vi skrattade så vi nästan svimmade av utmattning. Jag älskar att se dom jag älskar skratta. Bara av att se det får mig att bli varm i hela kroppen. Om jag är sur på mamma till exempel och hon börjar skratta åt mig för jag är så löjlig, då är jag körd. Man kan inte vara sur när nån man älskar skrattar. Eller jag har i alla fall väldigt svårt för det.
Min pappa, han kan ALLT. Så nu när han och mamma var här så har dom hjälpt mig fixat grejer som var sönder eller som behövde fixas.
Den har har gjort idag:
*Satt upp en hylla
*Fixat ett stopp vi hade i handfatet (visste inte ens om det :P )
*Fixat tvättmaskinen
*Satt fast däcket på min cykel
*Fixat en av barstolarna
*Tvättat våra fönster
Och så har han så klart tänkt ut hur vi kunde utnyttja lägenheten mer. Även fast jag har sagt till honom att jag ska börja min utbildning till våren så fortsatte han. Sen satt mamma och han och smidde planer på hur dom ska ta över min lägenhet om jag flyttar till en egen i Gävle i framtiden.
Men dom är båda bäst, utan tvekan!
Så nu när dom åkte kunde jag knappt hålla mig från tårar. Så himla jobbigt och säga hej då. Jag vill ha dom här med mig för alltid!
Men nu är jag själv, har en lägenhet som måste städas och så har jag förbaskat ont i halsen. Skulle egentligen ut idag men vi får se hur det blir med det nu.. :/
Juste, har tappat bort min andra mobil där jag hade mitt norska simkort i. Så nu måste jag köra på mitt svenska nr. Och laddaren till den mobilen har jag glömt i Sverige så det ser ganska mörkt ut för mig. :/
Semestern..
..har liksom bara flytt sin kos känns det som. Den började inte allt för bra. Knappt en dag med sol, men sen efter några dagars väntan. Då kom den, som om den aldrig varit borta. Det kändes som om jorden återföddes. Människorna kom ut från deras hus(Ja förutom min syster då som skyr solen och sover borta dessa dagar istället), man ler åt varandra, man blir glad. Jag kände att den här semestern, den skulle igen få förstöra. Men vad är det som har hänt. Jag har blivit smittad och tror jag fått halsfluss! Då hade jag pratat med doktorn i fredags om varför jag blir sjuk så ofta. Hans förklaring va att det säkert berodde på att min kropp aldrig blir riktigt frisk innan jag blir sjuk igen. Den har för dåligt immunförsvar alltså. Och man kunde inte göra nå tester enligt honom för att få göra de måste man ha haft samma "grej" typ minst 4 gånger inom loppet av ett år eller vad det va. Ja men HALLÅ!! Nått stämmer inte, man ska inte bli sjuk så här ofta! Så idag när jag ändå hade tid på hälsovårdscentralen för att göra nå allergitest, så tänkte jag att jag skulle fråga när jag ändå var där om någon läkare hade tid i 3 sekunder för att checka min hals. Kunde knappt sova nått igår!
Glad semesterfirare äter tårta, inte jag.
Så jag frågar henne i receptionen om detta, men hennes svar va:"Nä du får åka hem och ringa och boka tid igen" När jag ändå var där!!!
Så när dom äntligen ringer upp min 30 min försent (!) och 4 timmar senare, så säger hon jag pratar med att det var väldigt dumt att jag inte kunde få nån att kolla på halsen när jag ändå var där. Men eftersom halsfluss vanligtvis inte ger utslag förr'n efter någon dag så måste jag bli tvungen att vänta för att se om det förvärras eller inte. SKA JAG BEHÖVA DÖ INNAN DOM GÖR NÅTT??!! Så nu hoppas jag innerligt att min hals kommer sammarbeta med mig så jag kommer somna snabbt. För annars kommer jag vara en ännu surare semesterfirare. Det vill ni inte, TRO MIG!
Glad semesterfirare äter tårta, inte jag.I väntan
Ni vet när man vaknar mitt i natten, man vet att man har minst 3 timmar kvar att sova och man försöker in i det sista att strunta i trycket som ligger över kissblåsan och försöka somna om. Man kanske klarar det en gång. Men man vaknar oftast efter 10 min av att tycket är värre. Man försöker och försöker..Men tills sist funkar det inte längre. Man måste resa sig ur sin varma sköna säng och släpa sig in till den kalla toaletten. Varför försöker man övertala sig själv att man verkligen kan sova bort trycket.. Som att det skulle släppa för att man sov? Varför går man inte direkt för, man vet ändå att man måste upp! Gör slut på eländet på direkten! Man är så dum. Eller är det bara jag kanske?
Just det, fick ett tips från Elnaz mosters granne här om dagen. Om ni vill bli av med mördarsniglar så ska ni hälla öl på gräset. Se upp bara så det inte slutar med att det är ni själva som ligger på gräset och slukar upp all öl! ;)
Natti på er
Systrar
Jag och min lillasyster, vi kan hata varandra sååå mycket. Men nåde den som är elak mot nån av oss,då är den andre där som en skyddängel och ska trösta,stötta, säga hur vackra ord som helst. Det är konstigt men det är så vi fungerar. Jag får säga och tänka så elak saker om henne och hon om mig, men BARA vi om varandra! INGEN annan får!
Och vi tröstar varandra, försöker muntra upp varandra och när nån av oss är ledsen så går det. Det är bara vi två i ett dygn eller två. Sen upptäcker vi irriterande saker hos varandra och så börjar vi bråka. Så ligger stämningen i luften och kokar. Tills man börjar tycka synd om den andra och hittar en gemensam fiende. Då gror syskonkärleken som aldrig förr igen. Precis som det ska vara..
Och vi tröstar varandra, försöker muntra upp varandra och när nån av oss är ledsen så går det. Det är bara vi två i ett dygn eller två. Sen upptäcker vi irriterande saker hos varandra och så börjar vi bråka. Så ligger stämningen i luften och kokar. Tills man börjar tycka synd om den andra och hittar en gemensam fiende. Då gror syskonkärleken som aldrig förr igen. Precis som det ska vara..
Hemma
Nu är jag hemma i Gävle. Skönt!
Igår firade vi pappa som fyllde 45 år. En väldigt rolig kväll. Hela släkten var här och vi kastade pil och härjade. Älskar min släkt! =)
Idag ska jag ut med Elnaz och Albi. Ska bli himla roligt! Längtar!
Ska åka iväg och köpa en sladd till datan nu eftersom min laddare till datan gick sönder för typ 2 månader sen :P
Imorgon bär det av till stugan eftersom vi ska fira mormor och Lasse (min mosters man) på måndag.
Kommer inte blogga så mycket nu, det får ske när jag känner att jag har tid och lust.
Men bilder ska komma upp nån gång då och då iaf.
Puss på er
Det skulle bara vara ett ord men..
..det får bli ett helt inlägg istället.
Mitt ord skulle vara SEMESTER!
Men mina tankar är inte så inne på det längre, det finns viktigare saker.
En väldigt väldigt nära vän blev hämtad med ambulans igår. Denne (som vi kan kalla Alva*) hade bröstsmärtor som strålade ut till armen. Först hade Alva bara ignorerat allt som hon alltid brukar göra! Men sen tilltog smärtan och hon klarade inte av det längre. Några av hennes kollegor ringde ambulansen så dom fick komma och hämta henne. Jag fick ett sms (när jag inte visste vad som hade hänt) att jag inte skulle oroa mig men att hon var på väg till sjukhuset och att vi tyvärr inte skulle kunna äta lunch ihop. Jag tänkte inte så mycket mer på det. Trodde hon "bara" skulle till hälsovårdscentralen för att kolla hjärtat som jag bett henne om dagen före. Så jag skickade ett sms att hon skulle ringa så fort hon var klar där.
Det går några timmar och sen får jag veta att hon hade blivit hämtad av ambulansen.Jag som alltid oroar mig gaalet mycket för allt, fick ju panik. Börjar hetsringa typ, skicka sms. Ringer runt och frågar folk om de vet något mer. Men ingen vet nått. Ni vet hur det känns när man har så ont i magen för man är så orolig. Så gick jag runt igår. Sen efter x-antal timmar i väntan så ringer hon. Jag började grina. Hon berättade vad om hänt och att dom nu verkligen skulle utreda vad som är fel. ÄNTLIGEN!
Men att det ska hända nu när jag ska åka hem och inte kommer vara här och kan ställa upp. Det känns väldigt olustigt i kroppen. Men hon är ju stark så allt komme rju gå bra, men ändå. Att lämna nu... nää det är tungt.
Efter att ha gått hela dagen på jobbet igår med oroligheterna så kom jag hem efter 10 timmar på jobbet. Och vad väntar mig då? Eves och min favvomat,Lina Jurs var här, det var ljus på bordet och jag fick ett paket av min fru!
Hon hade skrivit ett kärleksbrev till det också! Då höll jag ju också på att börja grina! Jag är sååå känslosam. Men jag fick ett halsband som det stod "faith" på.
Det gulligaste var att hon var tvungen att berätta att det var riktigt silver så jag kunde bada och hålla på utan att behöva ta av mig det. Cookie. Vi åt, tog en och även två drinkar för att fira min semester. Det var väldigt mysigt. Vi pratade kärlek, eller det var nog mest Lina som pratade om sin pojkvän som hon precis "haffat", och jag och Evelina lyssnade med stora öron. Det var verkligen så mysigt. Det var ett fint minne. Jag behöver det eftersom jag inte kommer träffa Lina på super länge nu pga att hon ska börja plugga uppe i Nordnorge. Känns jobbigt att inte kommer träffa henne varje dag. Men det är väl så det är i livet. Men jag önskar henne lycka till med hennes studier och jag vet att vi kommer ses..snart. =)
*Jag hittade på ett namn eftersom jag vet att personen i fråga inte ville att jag ska skriva ut hennes namn här på bloggen.
1 down, 1 to go
Nu har jag bara ett pass kvar sen är det äntligen SEMESTER! =D
Som jag längtar!!
Upptäckte dock nyss när jag kollade igenom almanackan att jag jobbar 10 timmar imorgon, men men.. Jag kommer nog gå på moln ändå hela dagen så det kommer gå bra.
Evelina sover redan för hon ska upp typ 4 imorgon bitti. Så nu funderar jag på om jag ska duscha imorgon istället. Måste dock då kliva upp kl 8, men det kan det vara värt för att få känna frid i duschen.
Aaa det blir nog dusch imorgon i alla fall...
Sjukt bra
Simon Norrsveden är så sjukt bra!
Här kommer ett litet smakprov
Vad tycker ni?
Morgonstund
Nu när jag har varit hos mormor och morfar i en veckas tid så har jag liksom kommit in i deras rutiner. Halv åtta på kvällen, ja då är det aktuellt eller rapport (vilket som) och det följs av regionalanyheterna. Sedan blir det någon kriminalserie som Poirot och så brukar vi gå och lägga oss runt elva-halv tolv. INTE före det, då är det för tidigt! Både mormor och morfar sitter under nästan halva programet och sover, men fortfarande INTE före elva! Sedan vaknar jag av att mormor eller morfar kommer in runt halv nio-nio tiden och säger att det är frukost. Självklart är dte då bara att gå ner och sätta sig vid matbordet för allt är redan fram plockat. Värmt bröden har det gjort också "de blir så mycket godare när det är varmt" brukar dom säga. "Jaja" säger jag bara.
När vi spelade fotboll-tennis förra sommaren var det i alla fall ingen som var dopad. Det är sport det!
Eftersom det har regnat under hela veckan jag var i stugan och jag har varit sjuk så har det inte funnits så mycket att göra så då brukade gå och sova lite till efter frukosten. Brukade bli väckt lagom till lunch och efter vi ätit spelade vi kort. Det blev ganska många omgångar av vänd tia och Chicago. Man kan säga att jag inte direkt hade tur i nån av spelen men men. Morfar blev ju så stolt över att han vann så många gånger så jag tänkte "Låt án!". Ibland kunde vi även efter lunchen kolla på Tour de france. Jag tror jag kan ganska många obetydelsefulla namn pga det just nu men men. Om nån undrar så vann Cantador som cyklar med Lance Armstrong. Vi hade även med en svensk som cyklar för det holländska (?) Saxo bank. Han heter Gustav Larsson. Han var rikitgt duktig. Tror han komma fyra eller femma i nån etapp. Riktigt bra placering alltså!
Ni ser, vill man veta sånt här?! Jag har alltså kollat på cykling i nästan en veckas tid, så roligt är det inte att se på cykling. Men den har tillhört min vardag under förra veckan, så jag måste ändå visa den respekt...Grattis Cantador!
Men vad jag skulle komma fram till med att jag nämde mina forna rutiner var att idag så blev jag inte väckt av mormor och morfar, utan av ett sms! Inte alls lika mysigt som att nån ropar att frukosten är klar! Och sen kliver jag upp och vad väntar mig? STÄDNING! Så nu måste jag städa upp lite innan jag börjar laga brunchen, jag sov ju faktiskt till kl tio idag, rena sovmorgonen.
Solen skiner och jag hade tänkt träna idag igen, MEN jag har en sån förbaskad träningsvärk att jag knappt kan sätta mig ner.Och allt är den smala men ack så starka tjejen på gymmets fel!
Jag var på "stam opp" igår, och så kommer hon. Jag har sett henne förut på gymmet och hon har alltid de tyngsta vikterna (typ 5kg) och har typ hur mycket energi som helst1 En mänsklig duracellkanin skulle jag kalla henne. Inte nog med att vi båda är på gymmet samtidigt, och ska OCKSÅ på stam oppen! Nä nu,idag ska jag vara starkare! Hon är ju så smal, hur kan hon orkar så mycket? Jag visste det inte förut, men kom på det igår, HON ÄR DOPAD! Så klart, finns ju inget annat alternativ! Man kan ju inte vara så där smal och orka så mycket som hon gör. Jag undrar alltid över vad hon har ätit innan hon kommer. Det måste vara x antal duracellbatterier.
Men i alla fall, tanten som ska leda passet sätter igång. Jag är hur motiverad som helst, tänkte inte ens på att jag hade legat sjuk i en veckas tid. Det var på liv och död nu!
I början går allt bra, jag känner nästan att jag ser ut att ha mer energi än henne. Tanten lägger i massa steg som vi ska följa efter, och vad ser jag då? Jo hon, HON den smala har problem att följa med. HA! tänkte jag och gör stegen ännu mer tydligare så att hon ska se att JAG KAN DOM men INTE hon! Men vad händer sen , jo tanten lägger på ännu ett moment och jag blir helt lost! Till min stora glädje ser jag att jag inte är ensam utan att HON också har problem (YES!) Men efter ett tag så ser jag att hon börjar komma in i steget, men inte jag. Jag försöker hela tiden, men nej det går inte. PANIK! Ska hon få vinna denna battle?! Och sedan tystnar musiken...hon vann! NEEEEEJ skrek det i mitt huvud, men precis då kommer en ny låt och vi ska börja med benböj. AHA! Det här är min grej, under åren jag spelade fotboll sa min ena coach till min pappa att jag hade tyngdlyftarlår! OKEJ just när jag fick veta det höll jag på att börja grina, men idag.. då skulle det komma till pass.
Nu, NU är det ni och jag låren och vi ska ta henne hårt! Jag ser mig om, nej ingen annan har kommit på min idé och musiken börjar nu. Okej tänkte jag nu gäller det! Jag böjer mig ner och tar upp två hantlar så det blir extra motstånd. Alla kollar på mig och mina hantlar. Jag ser det fast jag försöker spela orörd. Men så ser jag att Hon härmar mig och också tar upp hantlar. Hon härmar mig! MAKT!
När det är ungefär 30 sekunder kvar av låten höll jag på att dö! Mina ben började kännas svaga, det började klia i halsen och jag känner att jag håller på att förlora det stora slaget mellan oss.
Jag försöker fokusera, men det går inte.. Jag andas högt, det här ska jag bara vinna! Kommer helt plötsligt ur balans, måste manövrera med fötterna och jag missade en nedgång på benböjen. NEJ! Nu leder ju hon ännu mer. Och Hon ser fortfarande helt lugn ut och gör i samma takt som ledaren för passet. Och så byter tanten övning igen! Nu är slaget förlorat! Jag kommer aldrig kunna vinna över henne. Det var bara armövningar och axelövningar kvar (inte mina starka sidor). Jaja tänkte jag.. nästa gång..
Vi ska börja köra axlar jag tar upp 3 kilo i varje hand, men vad gör hon då? Hon nöjer sig inte med en vikt i varje hand, utan hon tar upp två! Där hade hon säkert 6 kilo i varje hand och hon orkade HELA fucking övningen också! Jag höll på att dö med mina 3! Och det var i det ögonblicket jag kom på det; Hon är dopad!
Och idag är det som när Per Elofson försökte komma ikapp den där dopade killen i skidor under OS i Salt lake city för något år sedan. Han tog också ut sig, men sen orkade han inget mer.. han gick in i väggen. Så känner jag idag. Jag tävlade mot en dopad,smal tjej. Och nu kan jag knappt sätta mig i soffan! Jag skulle ha tränat idag också, men hur ska det gå när varje muskel i benen värker? Jag nöjer mig med att städa lägenheten. Men nästa gång, då ska jag dricka en enegidrink innan passet, och då, då ska hon få se på andra bullar den dopade tjejen!
När vi spelade fotboll-tennis förra sommaren var det i alla fall ingen som var dopad. Det är sport det!